Why did I

Nu sitter jag här hemma själv, Sadia skulle hem och göra något.
Just nu mår jag pretty good. Det går upp och ner, day by day. Men jag börjar känna mig någolunda stadig igen, börjar hitta tillbaka till mig som varit borta så länge nu.
Att gå igenom en kris är svårt, alla kriser är svåra. Jag har haft det riktigt jobbigt de senaste 1,5 året och det är nu jag börjar känna mig redo att ta tag i mina känslor och bearbeta det som hänt. 
Livet är inte alltid en dans på rosor men man måste ha mål och vilja! Utan det kommer man ingenstans, jag gör det här för min egen skull, men också för att jag vill göra det för mamma och pappa. 
Jag känner verkligen att jag har viljan, jag är stark men ibland faller allt ihop. Som idag, när jag pratade med pappa i telefon och vi bestämde att vi skulle åka tillsammans till mamma imorgon. Efter samtalet kom tårarna och min hjärta började slå tusen slag i sekunden. Ibland räcker det med bara tanken på mamma och jag får svårt att andas, vet inte vart jag ska ta vägen och vill bara gråta. Jag känner att det skär i mitt hjärta, jag har inte bearbetat det här färdigt men jag håller på. Det tar tid men snart är jag där. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0